Intressant om hur polisens och kriminalvårdens organisationer gick åt skogen

Taggar

, , ,

Rätt intressant artikel som beskriver (delvis) hur det kom sig att polisens och kriminalvårdens organisationer nu slås i spillror. Vi har tydligen en Nils Öberg (nuvarande generaldirektör för kriminalvården. Ni vet, den som lägger ner alla finkor i dagarna) att tacka för detta samt ett litet företag som heter Enhancer.

http://www.dagensjuridik.se/2013/11/bespara-polisen-och-rattsvasendet

Aktivistdomare

Taggar

, , , , , , , , , , ,

I en oerhört intressant ledare i DN idag beskrivs det fenomen vi länge har sett resultaten av. Aktivistdomare. Detta är domare ( I ledaren beskrivs enbart justitieråden dock finns dessa aktivistdomare i alla instanser) som utifrån eget tyckande böjer reglerna och bortser från lagstiftarens avsikt. De förkortar straff efter att riksdagen beslutat om straffskärpningar, de lägger SIN EGEN PRIVATMORALISKA hållning till grund för domslut och pusslar sedan in den lagtext som passar bäst in. Lite som att fuska med en rapport där man redan har beslutat vilken slutsats man vill dra och sedan klipper och klistrar in passande fakta (med utelämnande av andra) för att få det hela att se trovärdigt ut. Alla protester möts av argumentet ”moral kan inte läggas till grund för domslut” osv. trots att just detta faktiskt är vad de gör. Fenomenet har vi känt till en tid. Det intressanta i ledaren är dock att även regeringskansliet känner till detta och anser det vara ett problem.

I övrigt belyser ledaren precis det som beskrivs på denna blogg rätt väl. Inkompetens i alla led. Allt från polisen som släpper igenom det mesta utan att utreda ordentligt till åklagare som skickar de få färdiga förundersökningarna tillbaka till polisen med vändande post med en post-it-lapp på. ”FU nedlägges, brott kan ej styrkas”. Ibland är dessa förundersökningar olästa.

I de sällsynta fall där både polisen och åklagaren beslutat sig för att arbeta och åtal faktiskt väcks, ja då kan den kriminelle lugnt luta sig tillbaka mot domstolarnas inkompetens och aktivism. Ingen fara lille vän, i Sverige lönar sig brott (särskilt brott mot kvinnor och barn. Och numera narkotikabrott förstås). Domstolarna antingen friar eller delar ut ett skrattretande straff (som givetvis uppmuntrar den kriminelle att fortsätta sin brottslighet).

Detta har nu gått så långt att kriminalvården har fått stänga ned häkten och anstalter. Ingen döms ju. Why bother liksom…

Den enda slutsats man kan dra av detta är att Sverige har förvandlats till ett fullständigt laglöst samhälle, där anmälda brott per capita är högre än i crime capital Detroit men där ingen döms och fängelser och häkten stängs ned. Sedan tycks inte den maktdelning vi tidigare var överens om gälla längre. Om det nu är så att domstolarna skall gå ifrån att bara vara del av den verkställande makten (och därmed sno åt sig en del av den lagstiftande makten som tidigare ankom på våra folkvalda) så vill vi i vart fall vara med och välja vilka domare som då skall ha viktigare positioner. Sverige kan inte kalla sig demokrati om det tänker fortsätta att ha en liten församling i samhället som ensidigt har utropat sig till lagstiftare och som opererar utan folkligt mandat i hemlighet i Högsta Dumstolen.

Nedan kan Du läsa ledaren, som även citeras:

http://www.dn.se/ledare/huvudledare/hogt-juridiskt-spel/

En utskrift från Dagens Nyheters nätupplaga, DN.se, 2013-11-13

Artikelns ursprungsadress: http://www.dn.se/ledare/huvudledare/hogt-juridiskt-spel/

Högt juridiskt spel

Publicerad i dag 00:05

Kriminalvårdens generaldirektör Nils Öberg kunde i helgen berätta att antalet fängelsekunder nu blivit så litet att flera anstalter helt enkelt fått stänga igen. Är det en bra eller en dålig nyhet? Det är inte helt lätt att svara på, konstaterar Öberg själv.

På DN Debatt lanserar han några tänkbara förklaringar till att det ser ut som det gör. Och säger samtidigt att det enda som just nu går att säga är att ”någonting har hänt och att det finns en eller förmodligen flera samverkande förklaringar”.

Den som vill försöka lägga detta pussel måste använda många bitar, både mörka och ljusa. De tomma cellerna skulle kunna ses som att brottsligheten minskar. Och mycket talar för att så faktiskt sker. De årliga nationella trygghetsundersökningarna, där människor får svara på om de utsatts för brott, är ett bättre mått på faktisk brottslighet än antalet anmälda brott. Och i den senaste ses en generell minskning. Om än inte dramatisk.

Bland de mörkare pusselbitarna hittas den som rör polisens effektivitet. Eller brist på. Trots att poliserna aldrig varit fler blir de allt sämre på att knyta en gärningsman till det begångna brottet. Därmed finns ingen att stoppa i kurran.

Polisens insatser hamnar ofta under den mediala luppen, men för att skaffa sig hela bilden borde man förstås också granska den efterföljande delen av rättskedjan och hur den hanterar sitt uppdrag. Som till exempel hur mycket, eller hur lite, åklagarna går vidare med sina ärenden. Och hur mycket krut som läggs på det ena eller andra fallet. Kanske är det oförsvarligt mycket som, precis som hos polisen, lite väl lätt slinker igenom.

Allt rättsvårdande arbete är förstås en avvägning. Man kan inte förvänta sig att polisen ska spärra av ett område och leta fingeravtryck eller dna-bevisning för att en pulka stulits ur ett källarförråd. Men de mer övergripande och principiella avvägningar mellan vad polisen ska göra respektive inte göra måste ske öppet.

Det som sedan en tid tillbaka sker i Högsta domstolen är sannerligen inget­ som utspelar sig inför öppen ridå. Flera tunga jurister som DN varit i kontakt med är inte ens säkra på hur man ska beskriva det som händer, än mindre hur man ska förstå det. Klart är att en grupp justitieråd tagit sig ton. Mindre klart om de tagit sig för mycket ton, ­eller om de börjat nyttja den självständighet som faktiskt följer av ämbetet.

Vissa menar att en grupp justitieråd genom en rad kontroversiella domar i praktiken snott åt sig av den lagstiftande makten. Andra säger att lagstiftaren får skylla sig själv som inte skriver bättre lagar och som ger HD detta utrymme.

Vilka eventuella korn eller hela silor av sanning det ligger i vart och ett av dessa påståenden är inte lätt att bedöma. Men klart är att EU-rätten har gett ­domarna mer makt och att det möjligen gett en tidigare tämligen grå tjänstemannaaktig kår mersmak. Klart är också att det finns en frustration i regeringskansliet över utvecklingen.

Statsminister Fredrik Reinfeldt var ovanligt skarp i ”Agendas” partiledar­debatt. Han förklarade där att regeringen tagit initiativ till en hel del straffskärpningar. Men att svenska domstolar har ändrat praxis – och kortat ner väldigt många påföljder.

Han exemplifierade med mord och synnerligen grov misshandel. Men det utslag som sannolikt förklarar fängelse­nedläggningarna mer än något annat är den radikalt förändrade synen på narkotikabrott. Två män som av hovrätten dömdes till 14 års fängelse fick i en prejudicerande dom påföljden sänkt till fyra års inlåsning.

Justitierådet Martin Borgeke var den som ledde målet. I en artikel i tidskriften Fokus från oktober berättar han att det enda han gjorde var att grundligt gå igenom lagtext och förarbeten. Underförstått: Det är inte han och hans kolleger som uppträtt maktfullkomligt. I stället är det alla andra jurister som tidigare varit dåliga på att läsa lagen.

Även om den nya praxisen i narkotikamål var en välkommen förändring, finns skäl att bekymra sig över det som sker. Om justitieråden regelmässigt vrider på lagtexten i strid med lagstiftarens intention, för att de kan och numera också vill, har vi fått en ny typ av aktivistjurister. Och det vill vi inte ha.

DN

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt.”

Polisen och brottsbekämpningen (eller bekämpning är väl att ta i)

Taggar

, ,

Suspicio ställer sig frågande till hur man skall tolka polisens vägran att utreda brott mot barn. I detta fall en ny nätpedofil. Trots att polisen såväl har fått kännedom om samt en anmälan om (fullt tillräckligt för att inleda FU) pågående härjningar av en förmodad nätpedofil så vägrar de helt sonika att utreda saken. De vidgår dessutom att de har lagt ned utredningen inte mindre än tre ggr utan att ha vidtagit några som helt utredningsåtgärder.

http://suspicio.wordpress.com/2013/11/01/hur-ska-man-tolka-att-polis-inte-vill-utreda-natpedofil/

Men i ärlighetens namn är väl detta inte särskilt konstigt. Svensk polis är idag i bästa fall ett skämt (i vart fall fram till den dag man blir utsatt för brott. Då skrattar man troligen inte längre åt inkompetensen. Då drabbas man av den). Med otaliga kritiska påpekanden från JO om att brott inte utreds ordentligt, att de läggs ned utan att utredningsåtgärder överhuvudtaget kommit till stånd, att brott rent av preskriberas i massor utan att polisen vidtagit några utredningsåtgärder på fem år (i de fåtal fall numera som inte läggs ned så att polisen slipper arbeta), och med rekordlågt förtroende från allmänheten samt med sämst brottsuppklarningsresultat NÅGONSIN (trots att polismyndigheten har fått tillskott efter tillskott av pengar och personal) så härjar inkompetensen och oviljan att sköta sitt arbete vidare inom svensk polis.

För att återgå till Suspicios frågeställning så hjälper det troligen knappast brottsoffren att  barnporr ligger på polisens topp 5 vad gäller brott utförda av polis.

 

 

Sexköp, misshandel, pedofili och förtroende

Det är anmärkningsvärt hur många sexköparna är när man skrapar lite på ytan. Även de som gillar att ha sex med underåriga samt de som gillar att slå på kvinnor. I denna grupp finns poliser, åklagare, domare och politiker. Detta är inte acceptabelt. De som skall representera respektive skydda samhällets medborgare bör inse att de innehar ett förtroendeuppdrag. Med betoning på förtroende. Hur kommer det sig att så få ställer krav på dessa individer? Var är mediagranskningarna? Var är den upprörda allmänheten? Är svenskarna lamslagna av rädsla inför att bli anklagade för att ha moralpanik? Varför arbetar de flesta kvar?

Några gamla och nya exempel på ovanstående:

Polisen är i misshandelstagen igen. En polis har nu i oktober misshandlat sin sambo genom att koppla strypgrepp på henne och sedan slå henne med knytnävar i ansiktet vilket har orsakat blödningar i öga och näsa, blåmärken samt svullnader (inget nytt med andra ord). De kollegor till honom som kom till platsen har tydligen hjälpt honom att städa upp efter misshandeln ( deras försvar var att de istället hade hjälpt den misshandlade att städa upp. Varför hennes första tanke efter grov misshandel hade varit att städa låter de förbli oklart) Polisen arbetar givetvis kvar. Läs mer här:

 

 

Politiker, fd. handelsminister och ledamot av folkpartiets partistyrelse med flera andra viktiga uppdrag är sexköpare. I vart fall enligt strafföreläggandet. En ytterligare politiker med sund kvinnosyn.

http://www.scribd.com/doc/178885128/Bjorn-Molin-19320408-SEXKOP-HAVERDAL-pdf

 

Polisanställd dömd för tre fall av barnvåldtäkt. Erkänner vaginala samlag men inte att ha fört upp fingrarna i en av målsägandens analöppning.

 

En annan polis som begått våldtäkt mot kollega: http://corruptiosweden.blogspot.com/2012/01/polis-niklas-petrone-szabolcs-atalas.html

Sen har vi Calle (eller Carlos) som utöver att vara polis tycker det är trevligt att ägna sig åt misshandel, olaga hot, olaga frihetsberövande och ofredande. Som de flesta utredningar om våld mot kvinnor och barn lades den dock ned. Varför är faktiskt lite oklart.  Han har för övrigt medverkat i ”Johan Falk”

http://corruptiosweden.blogspot.com/2013/06/polis-calle-carlos-paulsson-1977-03-26.html

Och så har prästerskapet sällat sig till sexköparna. Prästen ifråga arbetar givetvis kvar.  Det är sunda värderingar som styr i kyrkan (dvs. att en kvinnas kropp kan och skall köpas för en liten slant)

http://www.expressen.se/nyheter/prast-kopte-sex–far-jobba-kvar/

Om man skulle samla alla sådana här fall skulle man få ett verk i oöverskådliga volymer. Det man bör fråga sig är varför det ser ut såhär i Sverige? Var är media? I andra länder granskas tjänstemän och politiker och skandaler innebär avgångar och avsked. Men inte i Sverige.

Polisen – Kvinnomisshandel och Barnporr

Taggar

, , , , ,

Enligt en artikel i Aftonbladet från 2009 är det vanligaste brottet som poliser begår på sin fritid kvinnomisshandel. På plats fem kommer barnporr. Plötsligt framstår den kopiösa mängd av nedlagda utredningar vad gäller brott mot kvinnor och barn som en tämligen naturlig följd av klimatet inom polismyndigheten….

Artikeln kan läsas i sin helhet här:
Nedan citeras den:

”Kvinnomisshandel – polisens vanligaste brott

Kvinnomisshandel är polisens vanligaste brott – utanför jobbet.

Det visar en ny granskning gjord av Dagens Nyheter.

– Utövar man själv våld är man inte kapabel att bedöma andra, säger Carina Ohlsson vid Sveriges kvinnojourers riksförbund till tidningen.

Trafikbrott, stöld och narkotikainnehav är svenskarnas vanligaste brott. Men när man synar vår polismakt under lupp ser topp tre-listan annorlunda ut.

Kvinnomisshandel vanligast

Polisernas vanligaste brott utanför tjänsten är kvinnomisshandel, misshandel och rattfylla. Kvinnomisshandel, som ligger överst på listan, omfattar en dryg tredjedel av alla åtal mot poliser utanför tjänst.

– Vi är de första att medge att det är en svår situation. Vi får inte gömma undan frågan, säger Lillemor Melin-Sving, förste vice ordförande i Polisförbundet, till DN.

48 anmälda poliser

Mellan 1998 och 2008 åtalades 48 poliser för grov kvinnofridskränkning eller misshandel av fruar, sambor och expartners. Men väldigt få anmälningar leder till åtal. Enligt DN:s granskning är det bara en procent. Precis tvärtemot anmälningar mot allmänheten.

– Det är liksom omvända världen, kan man säga, säger Kristian Augustsson, chefsåklagare på riksenheten för polismål, till DN.

Får ofta sparken

Granskningen visar också att de flesta poliser som döms för brotten avskedas. Men inte alla. En polis som 2007 fälldes för misshandel, olaga hot och överträdelse av besöksförbud mot sin före detta flickvän fick behålla jobbet. Polisens ansvarsnämnd, PAN, tog då bland annat hänsyn till att polisen var alkoholist och att anmälan fått honom att sluta dricka. Man skrev också i sitt besult att misshandeln ”föranlett en relativt kortsiktig smärta”.

Prästerskapet och polisen

Taggar

, ,

Och så har prästerskapet sällat sig till sexköparna. Prästen ifråga arbetar givetvis kvar.  Det är sunda värderingar som styr i kyrkan (dvs. att en kvinnas kropp kan och skall köpas för en liten slant)

http://www.expressen.se/nyheter/prast-kopte-sex–far-jobba-kvar/

Polisen är i misshandelstagen igen. En polis har misshandlat sin sambo (inget nytt med andra ord). Han arbetar givetvis kvar. Läs mer här: 

Bild

Vid närmare eftertanke

Taggar

, , , , , , , , ,

Vid närmare eftertankepolis5börjar bilden så sakta att klarna. Det är inte bara våra Hovrättsråd som lider av snuskig fantasi. Vår poliskår är inte långt bakom. Till skillnad från Hovrättsråden som uppenbarligen studerar svenskars sexakter på nätet så har polisen gjort slag i sak och faktiskt lagt ut sin egen sexualitet på nätet. Man kan numera köpa spritt nakna tunnelbanepoliser i en nakenkalender som Aftonbladet stolt gör reklam för i en nyhetsartikel.

De som är satta att upprätthålla lag och ordning i landet är ytterst förtroendeingivande. Vi har allas vår Kapten Klänning som greps på väg till ett sexmöte med en 14 åring. Vi har en rad domare som ertappats med barnporr och sexköp. Vi har poliser som våldtar och sexuellt trakasserar (låt vara att kvinnomisshandel är närmast det dominerande brottet inom poliskåren). Vi har politiker som köper sex och våldtar. Vi har domstolar med förvriden kvinnosyn och en mäkta snuskig fantasi.

Och så har vi Stockholms tunnelbanepolis. Vårt lysande ljus i mörkret. För vad har väl en polis bättre för sig än att visa upp sina nakna skinkor i anmärkningsvärda poser?

Fotona är lånade från Aftonbladets nyhets (reklam) artikel, ingår i nakenkalendern och är tagna av Robert Sollare.

PS Pengarna från försäljningen går givetvis till behjärtansvärda ändamål. I detta fall skänks en slant till personalkassan. DS

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17711114.ab

Here we go again…Göta Hovrätt

Taggar

, , ,

I vanlig ordning råder en perverterad uppfattning om medelsvenskens sexliv i våra domstolar. Värst drabbade tycks Hovrättsråden vara. Vad dessa Hovrättsråd gör på fritiden för att lyckas producera de avvikande teorier Hovrättsråden presenterar i både det ena och det andra domslutet, där de frenetiskt försöker rädda den ena manliga förövaren efter den andre, är idag oklart (De verkar dock besitta en inre sexuell föreställningsvärld som skulle få Gary Glitter, pedofilen Bengt och Hugh Hefner att rodna).

Denna gång är det Göta Hovrätt som briljerar. I äkta snuskgubbestil slår rätten fast att det inte är så himla farligt för en kvinna att bli ofrivilligt smygfilmad i en sexakt och sedan lika ofrivilligt exponerad på olika porrsajter.

Hovrätten tvingades visserligen fälla vederbörande för grovt förtal för att ha distribuerat filmen (som spreds i flickans skola och lämnade hennes sociala liv i kaos) men skadeståndet ville Hovrättsråden sänka till varje pris. De konstaterar därför i sitt intressanta domslut att de anser det vara en förmildrande omständighet att den som filmat och lagt upp filmen (den åtalade) inte har tjänat några pengar på sitt agerande     (de använder därmed en försvårande omständighet motsatsvis vilket är juridiskt tveksamt. Att en omständighet är försvårande betyder INTE att avsaknaden av den skulle vara förmildrande eller per automatik innebära ett sänkt skadestånd. Kränkningen i sig blir inte mindre).

Göta Hovrätt anser vidare att killen inte kan hållas ansvarig  för att den publik som har sett filmen har skvallrat vidare om den (vem som kan hållas ansvarig låter de vara osagt, det tycks i vart fall som om vi pöbel inte riktigt når fram till hovrättens klarsynthet) men godbiten, Hovrättens mästerliga konstruktion för att rädda den åtalade killen från skadeståndskyldighet, är följande formulering:  ”Det går dock inte att bortse från det förhållandet att det inom inte alltför snäva kretsar av befolkningen med tiden har blivit alltmer socialt accepterat att vara mycket öppen och utåtriktad avseende sina sexuella vanor”.

Där satt den. Då Hovrättsråden ensidigt slår fast att det är nära normen att lägga ut sina sexakter på Internet till allmän beskådan (en uppfattning man lätt kan få när man porrsurfar för mycket) så kan de nu sänka skadeståndet till den ofrivilligt exponerade flickan med 105 000. Grattis.

Hovrätten har alltså lagt egna värderingar och uppfattningar till grund för att avgöra i moraliska frågor (det betvivlas för tydlighetens skull att Göta Hovrätt har förlitat sig på opinionsundersökningar). Denna gång är rättens sensmoral att  det inte är så farligt att få sitt rykte förstört och sin smygfilmade nakna kropp exponerad på Internet mitt i en sexakt. Alla gör ju det. Det är den nya lilla svarta liksom…

Nästa utspel från Leif Silbersky emotses med förväntan…